Mitt val att bli webbdesigner

Historien börjar, som så många andra, med att Intel släppte sin Pentium. Jag blev helt fascinerad av detta nya, tekniska och underbara så jag började tjata på mina föräldrar. Inte förens Pentium Celeron 400Mhz släpptes så fick jag min egna burk. Vackert vit som snabbt blev grått av all smuts och nätverkande.

Kort därefter började jag spela i ett band i slutet av högstadiet, internet hade precis gjort sitt intåg och givetvis skulle vi ha en hemsida! Självklart så skulle jag göra den eftersom jag hade sneglat lite på ett gratis program som var otroligt hett på den tiden – nämligen Frontpage Express. I frontpage gick det att dra element där man tyckte de passade samt göra sin text lime-grön med Comic Sans som det givna typsnittet.

Bandet gick sådär men intresset fortsatte, jag blev involverad i en förening vilket innehöll massor med nördiga människor som gillade att spendera tid framför datorn. Föreningen fick sitt namn Cynatic, jag blev webbdesigner/webbutvecklare och började lära mig PHP, HTML och CSS för hand istället för WYSIWYG-program. Föreningen hade nog cirka sju eller åtta olika versioner av sidan innan vi, på grund av motarbetande från kommunens sida, stängde vår verksamhet och domänen gick över till mig för lekande.

Året var nu 2002, jag var på väg ut ur skolan men saknade Matematik B för att studera vidare. Jag fortsatte att nörda ner mig inom webbutveckling, design och lämnade många av mina kompisar bakom mig. Ljuden från min mun innehöll “häftigt”, “webben”, “man kanske skulle kunna göra såhär i framtiden – strömma videos från siter som något slags community, tänk Lunarstorm men med videos!” (rätt coolt när youtube kom senare). Vänner började förstå att jag snackade om något de inte kunde något om, därför fick jag väldigt lite respons.

2005 vände allt, jag hade bestämt mig. Mittuniversitetet var väldigt hett med sin Webbdesign utbildning så jag hoppade på. Hoppades mycket på att träffa personer med samma intresse, men inte denna gången heller. Många visste knappt vad JavaScript var eller kunde HTML när de började. Många pluggade bara för att plugga och hoppade väldigt snabbt av, själv började jag mer och mer att avvika från min kursplan och bilda mig en egen utbildning mer mot webb än mot Java eller Juridikutbildningar som fanns i programmet.

Nu är vi här idag, 2009, och webben lever fortfarande i mig lika starkt som förr. Skillnaden nu är att jag har utbildningen, intresset och främst kunskapen att kunna göra något häftigt framöver. Framtiden får utvisa hur det blir. Jag är hungrig och förhoppningsvis ser någon det där ute senare när jag ropar!