Jag spår ett kort tid med kaos och lite bråk, intressant framtid kommer.

Boken på 60 sidor går bland annat igenom sökmotorsoptimering, varför man bör blogga hur en struktur på företagssidan kan se ut. Den riktar sig främst mot företag i uppstarten som gärna vill veta lite mer om vad som krävs och vart man ska börja på de olika områdena. Information på nätet finns det gott om, men det finns fortfarande en svårighet att hitta information om varför, vart och hur man börjar.

Tipset är, köp boken för 59pix och hitta nya kunder direkt!

Den 15 Oktober är det dags igen för Blog Action Day och årets ämne handlar om miljön och klimatförändringar. Gå med du också, det kan aldrig skada.

Det är inte så att jag inte uppskattar ert vetande och er “jag-kan-allt”-mentalitet, men kritiskt tänkande måste också ha en gräns. Oftast är det kanske bättre att se positivt på utveckling, framställande och tankar? Istället för att abrupt slå ner alla funderingar som skiljer från er egna så kanske ni borde kolla med vinkeln – hur kan detta förslaget bli bättre och varför fungerar det kanske inte? En “jag”-mentalitet är tröttsam och ofta egoistisk.

Sommaren är snart över och enligt mig har det varit en av de mer gnälliga årstiderna på länge, handlar det om vädret eller elitism bland tänkarna är frågan som jag lämnar helt öppen.

Mina tankar så här i efterhand

Spotify är väntat att gå med förlust, jag menar, de har knappt börjat sin lansering av betalmöjligheter, finansiering, struktur eller slutgiltigt upplägg än. Om Spotify lyckas behålla sin kurva uppåt så finns alla möjligheter i världen att de ekonomiska faktorerna kommer följa efter. Sen har de saker som iPhone- och Android applikationer på gång – enbart för betalande kunder. Kommer inte detta höja antalet premium-kunder så förstår jag inte vad som kommer göra det.

“Bloggbubblan är sprucken” skriker medier, bloggar och tänkare just nu, både för och emot påståendet. Vad jag funderar på är att sen när började bloggens betydelse hänga på en enda blogg? Samtidigt kan jag inte sluta tänka på vem som i sitt rätta sinnestillstånd tror att bara man skapar en blogg så kommer rikedomen automatiskt? Otroligt naivt. Det fanns en bubbla och den sprack i början av 00-talet. Sen är frågan om det ens har funnits en bloggbubbla eller om det är mediernas påhitt som mycket annat (pandemier, svarta block med vit text och roliga omskrivningar som ger halvsanningar).

Om tidningar nu tänker ta betalt för allt innehåll och stänger in sina sidor så kommer de märka en rätt kul effekt – sociala mediers betydelser kommer stiga rakt uppåt, besökarantal på nyhetssidor kommer minska rakt nedåt och förlust – både ekonomiskt och rykte – kommer troligen infinna sig ganska snabbt. Finns och syns man inte på nätet så finns man knappt heller i det verkliga livet där riktiga människor lever. Jag är övertygad om att detta inte är rätt väg att gå, om inte kvalitén på artiklarna ökar det vill säga. Jag kommer alltid vägra betala för omskrivningar av TT material. Sen tvivlar jag på att dessa funderingar och förslag ens kommer leva kvar när konjunkturen vänder uppåt igen, så har det vart förut och det finns ingen anledning att tro varför det kommer ändras. Medier kommer alltid finnas – men olika aktörer kommer stå i rampljuset.

Förändringar sker konstant, det gäller att se ljuset i allt som annars kan verka mörkt. Att sitta och klaga på allt som händer och alla förslag ger inte mycket egentligen, missförstå mig rätt – jag är för kritiskt granskande, men att vara kritisk och att vara subjektiv för sin egna vilja/agenda är helt olika saker i min värld.

Leverera gärna mer insikter och konstruktiva förslag, men undvik gärna att låta som gnälliga gamla gubbar/tanter som inte vill se förändringar. Inga system eller planer är någonsin perfekta.

Detta inlägg vart fyllt med massa länkar kors och tvärs, men webbhotellet vart lite ostabilt en stund så de försvann. Hoppas ni klarar er utan dem en stund.

Men hur ska jag då fortsätta? Dilemmat ligger fortfarande i mitt namn som sådant, Andreas Johansson, att jag inte direkt är unik i Sverige med namnet. Just nu har jag tre olika pseudonymer, alter-egon eller vad ni vill kalla det – drago, drgo och dragonen. Vad jag väljer är helt beroende på vart ett namn är upptaget och inte.

Hur, om inte med de mer oseriösa namnen, ska man stå ut och vara “unik” på nätet? Problemen kvarstår, de alternativa namnen blir mer och mer upptagna, mitt egna namn har jag inte testat att registrera mig med på tio år och jag blir mer och mer less på att inte kunna hävda mig själv utan mer mina alternativa smeknamn.

Men, efter ett tag upptäckte jag att Windows 7 skyddar dig och din dator mot filer som laddats ner på nätet. Det enda sättet att komma runt är att höger-klicka på filen, välja properties, och välja unblock i rutan.

Svaret var inte helt enkelt eftersom de flesta journalister håller varandra och sin yrkeskår bakom ryggen, märk väl att detta var under samma tid som skandalen hos TV4 och deras reporter Trond Sefastsson vilket gjorde frågan ganska aktuell. Det svaret jag efter ett tag fick var helt enkelt: Ingen, även fast vi själva borde vara granskande även mot vår egna kår.

Jag hade då bollat många tankar om interaktiva och sociala nyhetssiter med de nsvariga på utbildningen. Min idé var att starta en sådan sida och se vad som kunde hända, dock fick jag svaret att bloggare och andra skribenter utan journalistisk utbildning inte kunde skriva intressant eller kunde formulera en bra artikel som någon vill läsa.

Detta motsägs helt idag med på-plats rapportering över bloggar, microbloggar och andra interaktiva, fristående medier. Jag fascineras och gillar fenomenet starkt. Journalismen och främst journalisterna måste också kunna tåla konkurrens och granskning. Det största problemet som de har har just nu är, enligt mig, att källhänvisning inte används på ett vettigt sätt. Om information kommer från en annan sida, artikel, pressrelease eller blogg så vill jag gärna se helheten med att läsa orginalet.

Bloggare behövs, bloggare måste få granska och kritisera tidnings-journalistik. De finns de som inte skriver som Guilluo påstår, en massa pladder.

Korn gjorde en cover på Metallicas One på någon MTV-tribute. Det bästa är att låten är sjukt bra. Det sämsta är att skivbolagen anser att vi i Sverige inte har något intresse av den. Det roliga är att den finns på Spotify ändå – bara längre ner på ett annat album!

Jag tycker sen tidigare att i ett globalt samhälle så är gränsrestriktioner löjligt. Men detta är nog uppenbart en stor miss av skivbolaget, då det är de som kontrollerar och sätter gränser från början. Jag säger ändå “Tack och bock!” medans jag lyssnar vidare på låten.

Albumet med censur: Live & Rare 2006

Albumet utan censur: Take a look in the mirror 2001

Möjligen är det inte ens samma version, uppenbarligen bryr jag mig inte för närvarande.

Avatarer på bloggy

Sociala medier, och främst din avatar eller bild på dessa, avgör ofta om folk finner dig intressant. Bilden ska både spegla dig själv, det vill säga personlig, men även skicka ett budskap åt det hållet som ditt personliga varumärke vill säga.

Bilden bör nog vara unik för att folk ska se just dig och det du skriver. Såg någon som skrev att en gång att i flödet kan ingen höra dig skrika, och jag håller nog med. Tänk twitter, facebook eller bloggy där man följer hundratals personer som alla är aktiva. Därför måste man sticka ut med sin bild.

Vad jag egentligen menar är att det man skriver, intressant eller inte, aldrig kan överträffa en bra bild. En bra avatar är alltså något som drar uppmärksamheten mot just dig mycket bättre än det du skriver, främst innan du blir “känd” eller uppmärksammad.

Rätt bilder och hur ser de ut

Personligen har jag en förkärlek på svart-vita bilder på mig själv, men jag inser också att det inte egentligen är det som fungerar. Svart-vitt är bara monokroma bilder som lätt blandas ihop eller förbi-ses av andra. Bilder i färg fungerar oftast mycket bättre och har det där lilla extra som ögat ser.

Att välja ett kort på sig själv från distans då hela kroppen syns men ansiktet knappt är igenkännbart är inte heller så bra – tänk på att bilderna brukar vara ganska små, från 24×24 till ca 48×48, och vill man nå den där extra igenkänningsfaktorn på sig själv så måste en bild som är mer lik en poträttbild tas.

Tänk bara på att inte lämna ut bilder du inte vill synas, internet glömmer inte och vill du inte att folk ska se dig – så behöver du inte heller. En tecknad eller illustrerad bild fungerar ofta jättebra också. Det viktigaste är att den är speciell.

Hur funderar du på användandet av avatarer på nätet? Tänker du till när du lägger upp din profilbild?

• Webbläsarkriget finns men saker som heter “Validerar ej” finns inte. Det finns ingen mening med validatorer eftersom alla gör sina sidor enligt standarden som w3 sätter upp. Protokollen som w3 sätter upp följs och alla webbläsare renderar samma. IE6 dog när IE7 kom …

• Det finns ingen Flash eller Silverlight som är stängt. Öppenhet är nyckelordet och öppet är det allt. Tänk vad bra Flash hade fungerat med open-source utvecklingsmetoden. Problem hade fixats direkt och snabbt, speciellt till “alternativa” operativsystem.

• HTML5 och CSS3 hade använts fullt ut och nästkommande generation hade funnits i draft. Just nu har HTML5 och CSS3 arbetats på i ett årtionde känns det som, dock är stödet i webbläsarna fortfarande dåligt.

• Webbtjänster styr. Allt baseras på en webbtjänst som andra kan utnyttja och dela med sig av. Tjänster kommunicerar sömlöst med varandra.

• Webbapplikationer sprider ut sig och fungerar. Dokument, presentationer och bildeditering finns gratis på nätet.

• Mediankonsumtionen med musik och film finns att streama oberoende av landet man bor i. Nätet är sömlöst utan gränser. Torrentsidor behövs inte, lobby mot pirater finns inte heller.

• Hatkommentarer mot de som inte riktigt kan har utbytts mot hjälpande händer och välkomnanden istället för utfrysning.

Någon dag kanske vi är där ..