Att sitta i ett fikarum och lyssna på varför robotar är bättre än äpplen är en sak. Men att försöka göra det till en filosofi eller ett personligt uppdrag att ständigt motarbeta eller spydigt dräpa ur sig kommentarer om saken är något helt annat. Har du inte tänkt på att du kanske har fel? Att dina åsikter inte alls stämmer överens med mina idéer vad som fungerar för just mig?

Det pratas väldigt mycket teknik nu för tiden. Det talas om äpplen, robotar och flygande fönster. För vissa är diskussionen en kamp och något som känns som ett försvarstal varför man inte köpte konkurrentens dito.

Tyvärr utspelar sig denna smått löjliga debatten inte bara i fikarum, på sociala medier eller över en öl på krogen. Den pågår i beslutande kretsar om vad som ska fungera för vilka eller vilka enheter som ska tillåtas och varför.

Personligen tror jag på plattformsoberoende. Att vad du än använder för pryl så är det ändå bara en front till det du vill komma åt bakom. Det kommer inte spela någon roll att du kramar ditt äpple eller spelar flipper med din pingvin, det kommer fortfarande te sig exakt likadant som att du tittade in genom fönstret.

Jag känner också att det måste komma ett nytt tänk. Ett tänk på vem som ska använda utrustningen för att skapa sin egen nytta. Ett fokus på användaren, inte funktionen är vägen vi ska gå. Om du ska köpa in något som påverkar mängder av människor så måste du alltid sätta dem i fokus. Vad vill de? Hur hjälper detta deras uppgift? Kan vi förenkla för dem? Hur ser vi till att de kommer gå härifrån med ett leende för att allt bara fungerar?

Så ser det nästan aldrig ut idag.

Jag hörde en mening någonstans som har fastnat så hårt att jag hela tiden använder den så fort någon försöker sig på den banala diskussionen ovan:

“Vad jag vill ha är digital ergonomi, därför passar denna produkten bättre för mig. Vad som sedan passar dig är ingenting jag vet något om.” 

Så skit i att jämföra äpplen, robotar och fönster, men ännu mer – se till att öppna ögonen och se helheten. Det som inte passar dig passar kanske mig eller han där borta. Ditt ytterst personliga perspektiv är oftast värdelöst i det stora hela. Sluta lås in mig i en miljö som aldrig kommer fungera för mig, ge mig frihet att välja och jag kommer ge dig underverk.

Jag målar upp ett svart scenario mot vad som kan bli farligt för webbplats-ägare i framtiden.

De fälldes för tillgänglighetsgörande av piratkopior, vilken kan – pessimistiskt sagt – betyda att som ägare till en webbplats måste vara ytterst försiktig till vad man själv länkar till – men inte minst – vad ens användare länkar till. Att hålla en länk är som så många gånger innan sagt, ingenting som betyder något egentligen. Jag vill inte tänka på hur långt detta kan dras om det vill sig illa. “Hej, jag vill inte att du länkar till mig. Så därför sätter jag in upphovsrättsskyddat materiel på din länk och sätter dig i skiten”. Ja, möjligheterna är oändliga.

Vågar man ens utveckla eller utforma nya tjänster? Faran är att det kommer bli mer stillastående än vad det är, speciellt efter kombinationen IPRED och den fällande domen. Kommer nästa mål bli entreprenörer som vågar tänka utanför den lilla kvadratiska boxen som heter “kultur-bolag”?

Att de ändå blev dömda bevisar bara att rättssäkerheten är satt ur spel när det gäller fallet, det fanns ingen objektivitet. När man satt och lyssnade på en rättegång med en åklagare som inte visste någonting om vad han höll på med (tekniska biten) och advokater från de stora bolagen som vägrade svara på frågor angående politisk rättegång.

Jag tror som Piratpartiet, detta kommer få dem med i EU-parlamentet. Min röst kommer gå åt det hållet i alla fall …