Hatat, älskat och definitivt förevigat som ett svårläst- och svårhanterat typsnitt. Det har också blivit det stora målet  för diskussion på grund av dess barnsliga uttryck och överanvändning av personer som söker ett vänligare typsnitt för sina trycksaker/webbsidor i början, läs: nybörjare inom design.

Jag tror alla har gått igenom sin Comic Sans fas i livet – främst de, liksom jag, som började i slutet av nittio-talet, jag gillade lime-grön Comic Sans mot svart bakgrund de första sidorna jag gjorde i Frontpage Express -96. Men de som lämnar typsnittet verkar göra det för gott – på både gott och ont.

Comic sans uppfanns 1994 lagom till lanseringen av Windows 95 och ingår idag i kategorin core fonts, vilket betyder att den finns på de flesta datorer, detta kan utnyttjas i de få tillfällen det kan användas.

När kan Comic Sans användas?

Funktionellt sett så kan man säga att; så fort du designar för en målgrupp med dyslexi så ska typsnittet finnas som alternativ. Dyslektiker vill gärna ha bokstäver med luft, egenhet för varje bokstav och något som ser till att ordbilden blir någorlunda unik. Det är svårt att sätta det snyggt för den “vanlige personen” men oftast är det som fungerar bäst för personer som har problem med ord.

Myndigheter är väldigt dåliga på att se till dessa behoven, det är ändå cirka 4-6% som beräknas lida av det i Sverige. De myndigheterna (skatteverket, försäkringskassan, riksdagen, regeringen, socialstyrelsen) jag har kollat in så har ingen Comic Sans som alternativ – även om den lättlästa texten i viss utsträckning hjälper på samma sätt.

Det som inte är sagt är att inte allt beror på typsnitt. Radavstånd, storlek och kontrast har mycket att göra med hur bra det kommer fungera. Likaså det språk som används på webbplatsen.

Har du funderat på användningen någon gång? Eller till och med använt Comic Sans? Berätta gärna.